Vart ska jag kastas någonstans?

Datoranvändare är ett konstigt släkte. Det är som att naturlagarna skulle sluta att fungera som vanligt och springa omkring i kalsongerna kastandes blåa illrar och ropa ”britterna kommer!” bara för att det plötsligt finns en dator närvarande. Datorer är egentligen inte så konstiga och förtjänar sällan de mystiska egenskaper som tillskrivs dem – vanligtvis att de innehåller någon ond intelligens vars enda existensberättigande är att göra livet surt för just sin användare. Ungefär som att ha en personlig liten hämndens ängel i ett plastchassi. För känner du igen följande sätt att resonera?

Jag förstår inte, hans ansikte var ju helt igår.

1. Det har uppstått ett problem med ett program, och då beskrivningen att ”programmet fungerar bra bortsett från att det inte startar”. Det är bara datoranvändare som kan använda det resonemanget. Kan du tänka dig en bilägare som konstaterar att bilen fungerar bra bortsett från att den inte startar, eller läkare som säger att patienten mår bra bortsett från 43 graders feber? När man i den situationen vill förtydliga konstaterandet som programmet förträfflighet med ”så det du säger är att programmet fungerar bra bortsett från att det inte fungerar” brukar det vanligaste förtydligandet vara att det fungerade bra förut. Vilket i jämförelsen med bilägaren och läkaren är som att säga att bilen fungerade bra innan den krockades eller att patienten var frisk före insjuknandet.

En engångsgrill är inte en bra kupévärmare bara för att du vill att den ska vara det.

2. En del användare vill oavsett rim och reson spara filer precis var de vill. ”Det var bättre med Windows XP, där var det minsann inga problem att skapa bildkataloger i roten på C-enheten!” Moderna Windows är uppbyggt enligt en specifik mappstruktur med dedikerade systemmappar för olika ändamål. I användarkontot finns det en bildmapp för bilder, en musikmapp för musik och så vidare. Så länge man använder dessa systemmappar som de är tänkta att användas, även med trettiofjorton undermappar, så vet operativsystemet hur innehållet ska hanteras och bearbetas. Allt går med automatik och det fungerar smidigt, och förhoppningsvis trivs både Windows och användaren med varandra eftersom de samarbetar.

Sedan har vi dessa användare som vill dansa tango på sambafestivalen. Och vet du vad – det är helt okej, men gnäll inte över operativsystemet för att det blir osmidigt. Om jag vill förvara mitt glasspaket i skafferiet i stället för i frysen så kan jag göra det, men jag har ingen rätt att gnälla på skafferiet om glassen smälter.

– Nu fungerar inte bilen som den ska. Igen! Volvo gör bara skitbilar.
– Men du har ju tankat diesel när bilen ska ha bensin?
– Ja, för jag vill det!

3. Datorn fungerar inte som den ska och felsökning påbörjas.

– Har du uppdaterat Windows?
– Nej.
– Dyker det upp några felmeddelanden?
– Ja, men jag läser dem inte utan klickar bara bort dem eftersom de stör mig.
– Har du försökt att…
– Suck. Jag vill ju bara att det ska fungera.

I datorn lever digitala tomtar vars uppgift är att få allting att bara fungera. Om något inte fungerar har de fått influensa.

Vem vill inte det? Jag önskar att allting bara fungerade utan att jag behövde lyfta ett finger. Låt problemet vara så löser det sig själv.

Måste jag tanka bilen och fylla på spolarvätska igen? Måste jag klippa gräsmattan för att den inte ska se ut som frisyren på ett parkbänksfyllo? Handla för att inte kylskåpet ska bli tomt? Suck, jag vill ju bara att det ska fungera. Problemet är att för att något ska fungera så krävs det faktiskt att man gör något. Vill du sitta och grilla i en vacker trädgård krävs det trädgårdsarbete och ett besök i livsmedelsaffären. Vill du ha en fungerande dator krävs det lite underhållsarbete.