Harry "gobbel gobbel" Potter

Harry ”gobbel gobbel” Potter

Så har man upplevt den senaste Harry Potter-filmen med blandade negativa erfarenheter. Jag kan väl inte påstå att mina förväntningar var speciellt höga på Harry Potter and the Half-Blood Prince, men det visade sig att jag trots det hade hoppats på för mycket.

Jag har sett samtliga filmer (några flera gånger tack vare mina döttrar), men bara läst första boken. Där har du grundförutsättningarna för mina Potter-kunskaper. Det var inte tillräckligt för att kunna tillgodogöra sig handlingen i filmen, eftersom flera av handlingarna framstod som helt lösryckta och utan mening om man inte har hela böckernas historia i ryggen. Det räcker med andra ord inte att vara ha sett alla filmerna för att begripa allt. Det räcker inte heller att ha läst alla böckerna, enligt de jag pratat med som har läst allt. Väldigt mycket har plockats bort från boken för att få plats i en 2,5 timme lång film, och plockats bort på ett sånt sätt att själva historien har stjälpt över ända fullståndigt.

"Jag heter Malfoy, och jag har blivit en sån patetisk grinolle att det elakaste jag kan göra är att dirigera Franz Schuberts Symfoni nr 8 riktigt falskt."

”Jag heter Malfoy, och jag har blivit en sån patetisk grinolle att det elakaste jag kan göra är att dirigera Franz Schuberts Symfoni nr 8 riktigt falskt.”

Det riktigt festliga är att filmskaparna dessutom har ”uppfunnit” helt nya delar. Attacken mot the Burrow finns inte med alls i böckerna utan är gjord för att ersätta andra händelser i böckerna som man plockade bort. Attacken mot Millenium Bridge finns nästan med eftersom boken beskriver en attack mot en mugglarbro. Här har man i stället lyckats med konststycket använda en bro som inte borde existera, med tanke på att boken utspelar sig 1996 och bron började byggas 1999. Trivialitet, och filmerna kan mycket väl existera ”utanför vår tid”, men så uppenbara dumheter står mig i stil med filmer som har ljuddämpare på revolvrar, lasersikten på hagelgevär och 70-talsmusik i filmer som ska utspela sig på 50-talet.

Den mörkare inriktningen i Harry Potter and the Half-Blood Prince är naturlig, och jag tycker att det är ett klyftigt sätt att göra historien mer vuxen i takt med att pinnviftarna blir äldre och deras värld mer skrämmande. Men se för fasen till att ha manusförfattare som klarar uppgiften. Från början var det småglättiga actionäventyr med alla spöken, levande tavlor, rörliga trappor. Allt sånt har försvunnit i filmvärlden, och Hogwart påminner mest om familjen Addams hus där man glömt att betala elräkningen. Jag skulle inte säga något om man hade lyckats skapa en skrämmande historia, men historien som har skapats för att ersätta det glättiga actionäventyret är varken skrämmande eller ”oh, så mörk och ond hela tillvaron känns”. Den är så tunn och genomskinlig att man måste koncentrera sig för att inte råka ignorera den. Historien har gått från att vara småglättigt actionäventyr till att vara ingenting.

Gandalf, mer kick ass än Dumbledore någonsin kan drömma om

Gandalf, mer kick ass än Dumbledore någonsin kan drömma om

Men jag ska väl säga något positivt om filmen också. Hm. Om man bortsett från Millenium Bridge-tabben var inledningssekvensen med tidernas snabbade åktur genom London trevlig. Emma Watson visar att hon har potential att bli en riktigt duktig skådis, och Alan Rickman visar att han vet hur en slipsten ska dras. Plus att det är skönt att äntligen slippa Gandalf-klonen Dumbledore.

För min del kan de gärna strunta i att filma Harry Potter and the Deathly Hallows, men i stället kommer den att delas upp i två filmer. Money talks, baby.

 

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Betyg: 2/5