Michael Jackson, en storslagen artist

Michael Jackson, en storslagen artist

Så har en legend gått ur tiden. En av artisterna som har funnits där så länge, och varit så stor att han på sätt och vis har skapat illusionen av att vara så stor att han alltid kommer att finnas där. Som en bisarr detalj i som alltid kommer att finnas där eftersom den inte går att ta bort utan bara kommer att fortsätta att vara bisarr och udda oavsett vad. Som Vatikanstaten ungefär. Eller sfinxen i Giza. Men nu får världen lära sig leva utan Michael Jackson. För de flesta blir det inte så svårt, men på det ena eller det andra viset lämnar han nog ett litet tomrum hos alla efter sig.

Stjärna redan som femåring i Jackson 5. Tänk om han vetat vad framtiden skulle innebära.

Stjärna redan som femåring i Jackson 5. Tänk om han vetat vad framtiden skulle innebära.

Den jag för tillfället tycker minst synd om i sammanhanget är Michael Jackson själv. Vilket eländigt liv den stackars människan har levt. Barndomen försvann när han var fem av en tyrannisk far som tvingade honom och hans bröder att arbeta både på scen och i studion. Han berättade i en intervju att han som sexåring hade stått vid fönstret i studion och tittat på jämnåriga som lekte på lekplatsen på andra sidan gatan. Han ville gå dit och leka, men fick aldrig göra det eftersom han måste arbeta. Vad för slags liv för ett barn är det? Och inte blev det bättre sedan. Med pengarna kom även de mänskliga schakalerna, bedragarna, utsugarna och parasiterna som aldrig gjorde annat än försökte blåsa honom på pengar.

Jag vet att han har fått stämpeln att vara pedofil, men i hans fall är jag faktiskt tveksam. I många avseenden tror jag faktiskt att han var ett barn innerst inne. Ett barn som tyckte om att leka med andra barn på det sätt som barn gör. Han fick ju aldrig det när han faktiskt var barn, så varför inte försöka även om kroppen har blivit vuxen även om inte psyket har blivit det. Leka, stojja, ha kul. Titta på film med polarna och käka popcorn. Besöka tivolit och åka berg och dalbana. Och han gjorde det. Det var visserligen hans privata tivoli och hans privata biograf, men det var ju bara för att hans solokarriär efter barnslaveriet hade gått så bra tack vare hans begåvning.

Plus att han faktiskt aldrig har blivit juridiskt dömd. Dömd av sensationslystna medier och stora delar av allmänheten som lyssnar på sensationslystna medier, ja, men aldrig juridiskt. Jodå, han köpte sig fri och det är ju väldigt misstänkt, det håller jag med om. Men har man pengarna och har tröttnat på att släpas i smutsen offentligt, varför inte. Bara för att slippa fortsätta skändas, i varje fall för en stund. Många av dem som släpade Jackson inför domare var dessutom sedan tidigare dömda för bedrägerier, men Jackson var ju en tacksam måltavla.

Jag påstår inte att Jackson var oskyldig till anklagelserna, men jag påstår inte motsatsen heller. Jag vet inte. Jag hoppas att han var oskyldig, men jag vet inte. Tyvärr.

Michael Jackson-journalist

Michael Jackson-journalist

Men allt det har blivit historia nu. Michael Jackson har lämnat oss. Sagan Michael Jackson har säkert inte skrivits färdig än. Nu ser alla som någonsin har sett en bild av honom chansen att tjäna pengar på honom igen. Några hundra självbiografier från folk ”som kände honom” vare sig de gjorde det eller inte. Hur många som påstår sig ha varit hans älskare, våldtagna och så vidare kommer att dyka upp för att försöka tjäna några sista kronor på honom kommer att dyka upp? Utsugare och parasiter rev och slet i honom medan han levde, och de lär inte sluta nu bara för att han har dött, de kommer bara att kämpa frenetiskt om en så stor och blodig och välbetald dessert som avslutning på att ha tuggat på honom hela hans liv.

Sagan må rulla vidare ett tag till, men Michael Jackson själv har skrivit sitt sista kapitel i den.

Vila i frid, Michael Jackson. Du förtjänade något bättre.