När jag första gången kom i kontakt med att arbeta i en kontorsmiljö i början av 90-talet var det en lugn arbetsmiljö. Lugn på tidningsredaktioners vis, det vill säga folk som sprang som yra höns, ett ständigt jonglerande med deadlines och ett ständigt pladdrande och skrattande mellan alla närvarande. Bortsett från ett och annat telefonsamtal var det alltså ganska lugnt, och ville man till exempel prata med någon på annonsavdelningen gick man dit och pratade. Posten kom en gång om dagen med brev och vykort och fanns det inget viktig där var det bara att fortsätta att koncentrera sig på jobbet.
Sedan kom första revolutionen, vi fick kollektivt tillgång till Internet och e-post. Turligt nog var det ju knappt några andra som hade det så på det stora hela tuffade det på i samma lugna ostörda halvpanik som tidigare.

Jag läste någonstans att idag har en kontorsarbetare i snitt fem minuters oavbruten arbetstid innan telefonen ringer, e-posten kommer med något nytt som förstör koncentrationen eller ICQ eller något annat liknande Instant Messaging piper om att någon vill något. Utomhus har vi fått mobiltelefoner och handdatorer som kan ligga online med Instant Messaging-program. Det är ju tur att Stålmannen är påhittad, han skulle inte hitta några telefonkiosker att byta om i längre. Nu ska vi inte ens bara prata i mobiltelefonerna, vi ska skicka bilder, skriva meddelanden och videofilma allt vi ser för att kunna skicka det till polare som inte bryr sig eller har tid för att de håller på och videofilmar andra saker de kan skicka till sina polare. Överallt kan man nås och aldrig får man någon riktig lugn och ro. Nu vet jag vad du tänker: ”stäng av telefonen, ditt ärkepucko”. Om det ändå vore så enkelt. Jag vet inte hur det är med er, men har jag telefonen avstängd blir jag stressad över att jag kanske missar något som är viktigt. Osannolikt men det struntar ju fantasin i. Det är mindre stressande att kunna bli störd hela tiden och mer stressande att utsätta sig för lugn och ro.

”Strunta i att kolla e-posten på jobbetkontot när du har semester så blir det ju lugnt.” Om det vore så väl ändå. Inte nog med samma stressande oro över att man kanske missar något viktigt, man känner sig plågsamt medveten om att när man kommer tillbaka till jobbet kommer man att dränkas i 433 meddelanden även efter att man har plockat bort alla som erbjuder förmånliga lån och medel som förlänger vissa kroppsdelar och trimmar andra kroppsdelar. Jag är ändå inte intresserad av oljor som ger mig större byst, piller som ger mig en tre decimeter lång penis eller förmånliga lån (troligtvis för att kunna betala för de två förstnämnda sakerna).

Det har gått så långt att det är lugnare och mindre stressande att alltid arbeta och alltid kunna bli störd än att plåga sig själv med att vara ta det lugnt och vara för sig själv. Äkta lugn och frid har blivit en lyxartikel som är få förunnade. Men snart kommer det väl reklam i e-posten om sånt också.