Det är fruktansvärt spännande att titta på handboll. Gastkramande faktiskt. Pulsen stiger oroväckande och man svettas ymnigt. Spelarna är tuffa, kastar sig huvudlöst in i kamperna och kämpar på ett sätt som man sällan ser i andra idrotter utan skydd.

Handbollsspelarna tar smällar som skulle fått ett italienskt fotbollsproffs att bli utburen på bår till sin frisör för en makover. Fast i handbollen grinas det inte. En handbollspelare reser sig upp och ger allt. Handbollspelare är tuffa. Stentuffa.

En svensk handbollspelare spelar oavsett vad. Han viker sig inte, han backar inte. Framför allt gnäller han inte som många andra gör. Han knyter inte näven i fickan och tiger. Han skriker högt och argt, kastar vattenflaskan i golvet så det sprutar, kämpar om bollen och ger allt för sitt lag. Passionerade svenska män? Jajamän, kolla på handbollen på elitnivå.

Fundera på detta. Anfallaren Ljubomir Vranjes är 166cm lång och 80kilo tung utmanar en försvarare som tysklands Mark Dragunski. 214cm lång och 120 kilo tung. Vågar du byta plats med Vranjes?

Där har vi en machosport om något.