Varför förväntar sig folk att staten ska gå in och styra och ställa i folks liv, som Wendela till exempel? Är det statens ansvar att reglera sådant som borde vara en familjs interna angelägenheter? Om man inte ens kan komma överens om hur vård av barn-dagarna ska fördelas, ska man då verkligen skaffa barn alls? Det känns som ännu ett försök till ansvarsflykt, om staten säger att ”vi gör så här” så slipper vi tänka, slipper argumentera och bestämma oss för en gemensam lösning. Etablissemanget tar hand om oss. Lathet, kallar jag det. Dum, korkad lathet och oförmåga att ta ansvar för sina liv. Det har jag skrivit om förr.