Om man vill ha reda på om en sport är en arbetarsport eller en överklassport, då räcker det att kolla ljudnivån på tävlingarna. ”Domarn, det är någon som gör flappade ljud med ögonlocken på rad sju, jag kan inte koncentrera mig.” Ta golf till exempel. Arrangörerna springer omkring med skyltar som uppmanar publiken att vara tyst för att inte störa spelarna. I tennis finns det visserligen inga skyltar men decibelmaffian inklusive domaren jagar skoningslöst folk som har glömt stänga av mobiltelefonen och råkar få ett samtal mitt i en serv. I snooker lär du få en kö uppkörd någonstans om du stör spelarna.

Kan ni tänka er samma sak i ishockey. ”Domarn, jag vill göra om tekningen, det var någon som öppnade en läskburk på läktaren”. Eller Real Madrid mot FC Barcelona på Santiago Bernabéu-stadion, 80 000 extatiska personer på läktarna – alla fullständigt tysta för att inte störa spelarna. Det enda godis som får ätas är geléhallon, men bara ett åt gången för att undvika smackande.

Så vill du ta reda på om en idrott är överklass eller arbetarklass, lyssna på publiken. Men lyssna tyst om det visar sig att det är överklass.