Jag vill inte gå in på hur jag upplever ostron, men jag är övertygad om att om man häller slemlösande hostmedicin över dem försvinner de fullständigt.

Ostron har av tradition kallats för en erotisk maträtt ungefär som en naturlig variant av Viagra. Ostron är ingen erotikhöjande maträtt, det är ett medel för utpressning. Vad är inte en stackars karl beredd att göra för att slippa äta eländet? Att hångla med en säl framstår som ett bättre alternativ.

Slem i egen förpackning.

Slem i egen förpackning.

Ända sedan urminnes tider, och till och med innan det fanns ur men stora stenyxor, har människor och dess tidigare släktingar ätit ostron. De enda två anledningarna till att de stackars Homo Urtidius tyckte att ostron var bra mat torde vara:
1. De försöker inte fly när du jagar dem, som till exempel rådjur.
2. De försöker inte äta dig när du har fångat dem, som till exempel krokodiler.

Den stackars sate som första gången åt ett ostron förtjänar ju däremot all beundran. ”Wow, en slemmig sak i ett hårt skal, den måste jag smaka på.” Kaxigt, eller så hade han parerat för många träklubbor med pannan. Eller ännu troligare, han försökte imponera på någon sexig topless donna i päls-string. Då gör karlar sånt. Att hon sedan missuppfattade det som att ostronen var erotikhöjare och inte ett sätt att imponera men daggmaskarna var slut, det måste klassas som historiens största groda.

Grodor förresten, det ska ju också vara ätbara och erotiska. I varje fall låren. Tänk den som testade det första gången. Nä, jag föredrar andra lår som erotikhöjare, jag.