Innan den förlängda versionen av The Hobbit: Smaugs Ödemark kom ut, skrev jag en fundering om huruvida de 25 extra minuterna kunde rädda vilken eller inte. Nu när filmen har kommit, beskådats och begrundats har jag kommit till min slutsats, vilken tyvärr inte kan kokas ner till ett enkelt ja eller nej.

Det finns mycket som har blivit betydligt bättre, främst för att det mesta av det som har lagt till handlar om att berätta något, att informationsmässigt dra oss längre in i Tolkiens fascinerande värld. Den betydligt längre vistelsen hos Beorn har blivit mycket bättre och tillför en hel del till berättelsen. Samma sak med den längre färden genom Mirkwood och de korta men likväl viktiga samtalen hos alverna. Hela utsvävningen med Thorins far kom som en positiv överraskning. För att inte tala om min personliga favorit: att man vågade göra dialogen mellan Smaug och Bilbo längre. Mycket trevligt.

Däremot hade man givetvis inte gjort något åt dyngan från den korta versionen av filmen, men det gör inte längre lika mycket. Man skulle kunna jämföra det med en smoothie. I den korta versionen tog man en del osmaklig sill och fyra delar god vaniljyoghurt och mixade den till en smoothie.

I den långa versionen har man tagit lika mycket sill, men blandat ut den med sju delar god vaniljyoghurt, så de nya proportionerna gör att det inte smakar lika mycket nypressad sill längre.