Kaosteorin brukar beskrivas med att “en fjärils vingslag i Brasilien kan orsaka en tornado i Texas”, att handlingar kan få följer som inte gick att förutse. Vid ett par tillfällen den senaste tiden har det blivit den typen av effekter, där polisers agerande har lett till att folk har avlidit. En man som beskrivs av släkt och vänner som en snäll familjefar blir skjuten i Södertälje, så allvarlig att han sedermera avlider. Två grabbar, 20 och 21 år gamla och den ena med fästmö och en liten son, dör efter att de kört över en brokant till en öppen bro, förföljda av polisen.

Hade det kunnat göras något för att förhindra att dessa personer hade avlidit efter polisens ingripande? Självklart är det så. I fallet med den snälla familjefadern som blev ihjälskjuten i Södertälje tror jag att han hade klarat sig betydligt bättre om han inte medverkat i ett rån mot en guldsmedsaffär med ett maskingevär i händerna. Oavsett om brottslingarna sköt eller ej spelar egentligen ingen roll, gör man det aktiva beslutet att medverka i ett rån hållandes i ett maskingevär är det ingen tillfällighet att man plötsligt kan stå öga mot öga mot beväpnade poliser – poliser som ser ett brott begås, som ser maskingevär och inte har en aning om vapnen är vare sig äkta eller skarpladdade.

I fallet med grabbarna som körde över brokanten hade det inte slutat lika tragiskt om de inte hade gjort den kriminella handlingen att stjäla bensin. När polisen fick syn på dem handlade det inte om bensinstölden utan om att grabbarna körde med släckta lyktor. När polisen ville stoppa dem och upplysa dem om detta började grabbarna fly, vid anropet fick polisen reda på att de var misstänkta för bensinstöld, så givetvis ville polisen stoppa dem. Om grabbarna hade stannat direkt hade polisen kanske inte ens fått redan på bensinstölden utan sagt åt dem att de måste fixa lamporna, och sedan åkt vidare. Det får vi aldrig veta. I stället gjordes det aktiva beslutet att stampa på gasen och försöka. Det aktiva beslutet att stjäla bensin ledde av en tillfällighet till det aktiva beslutet att försöka fly från polisen på ett sätt där till och med körningen i sig var olaglig. Allting avslutades med beslutet att forcera fällda bommar med blinkande röda ljus vid bron.

Man får inte stirra sig blind på de tragiska sluten, utan vad som ledde fram till dessa tragiska slut. Oavsett vilka personerna var och vad de hade gjort är det mycket olyckligt att de gick bort och lämnade efter sig släkt och vänner som kan berätta vilken snäll familjefar rånaren med maskingeväret var, eller hur varmhjärtade killarna var som körde ihjäl sig för 300 kronor bensin. Ingen av dessa borde ha dött eller förtjänade att dö till följd av idiotiska kriminella handlingar, de ska ställas inför rätta och dömas för det de har gjort. Upprinnelsen till allting var dock att de gjorde kriminella handlingar, och när effekterna av de kriminella handlingarna började komma ikapp ledde det till en historia med olyckligt slut för alla inblandade.

Agerade poliserna rätt? Kanske, kanske inte. Det måste undersökas, helst av oberoende personer. Om man arbetar sig bakåt i händelsekedjan kommer man däremot till samma resultat i bägge fallen – hade de inte börjat med sina kriminella handlingar eller varför inte bara gett upp när polisen kom, då hade utgången blivit en helt annan för alla inblandade, och inga hade behövs dö. Jag tycker synd om deras släkt, vänner och de poliser som blev inblandade i händelserna. Om jag tycker synd om de bortgångna? Nej. De gjorde det aktiva valet att börja, de gjorde det aktiva valet att fortsätta, och en rad tillfälligheter och fjärilseffekten avslutade.