Läste om Cloettas kexchoklad med blåbär, någon ondgjorde sig över att den inte innehåller blåbär. Men är inte det lite som att tjura över att Turkisk Peppar inte kommer från Turkiet, eller att hallonremmar inte innehåller riktiga hallon?


Eller är jag bara cynisk och trött på livsmedelsindustrin som inte ens förväntar mig äkta vara i färdiga produkter?

Jag har inte ens smakat den där kexchokladen mig veterligen och jag brinner inte av nyfikenhet att göra det. Men de som gillar kexchoklad kanske uppskattar omväxlingen, vad vet jag. Den utlovar varken guld eller gröna skogar och du får inte vackrare hy, längre naglar eller blankare päls av den. Den lovar bara att smaka choklad och blåbär. Den lovar inte att den innehåller det nödvändigtvis, men så är det ju med det mesta nu för tiden. Rökt skinka har inte varit i närheten av en rök, aromer alltihop. Många drycker är smaksatta med smakersättningar, inte äkta vara alltså.

För vem tror att tryfferad leverpastej innehåller äkta tryffel – för det priset – eller att crabsticks har något med krabba att göra?

Nej, jag är nog inte cynisk trots allt. Bara realistisk, sorgligt nog, när jag förväntar mig att livsmedelsindustrin väljer billiga aromer framför dyra råvaror. Själv är fortfarande bäste dräng, eller ska man kanske säga själv är bäste kock nu för tiden månne?