Skrivande är 10 procent inspiration och 90 procent kaffe

Skrivande är 10 procent inspiration och 90 procent kaffe

Sommaren 2007 var svettig på många sätt. Den mest uppenbara anledningen var förstås vår lokala stjärna av spektraltyp G2, det vill säga solen, bestämt sig för att bombardera vår blågröna planet med värmande solstrålar. Den mest spännande anledningen var däremot att jag hade fått ett riktigt spännande uppdrag. Ett förlag hade bett mig skriva en bok. Det har jag aldrig skrivit tidigare. Visst var förutsättningarna för ett Pulitzerpris eller Nobelpris ungefär lika stora som att ett utomjordiskt flygande tefat skulle landa på balkongen och kasta ut Elvis, men det kändes ju spännande ändå. Jag skrev och putsade, mailintervjuade och skrev, ordnade bilder och putsade. Skulle det bli tillräckligt bra för att publiceras?

Efter några veckor, och några dagar före deadline, lämnade jag materialet och en spännande väntan tog sin början. Jag fick betalt, och det var ju trevligt, det måste ju vara ett gott tecken. En del av dealen med förlaget var ju att om något behövde fixas eller uppdateras skulle ju det ingå i ersättningen, så jag kunde ju i teorin ha en massa jobb kvar. Men deadlinen var avklarad, och nu hade förlaget tre år på sig att göra slag i saken och under den tiden var jag skyldig att uppdatera och fixa innehållet så att det kunde publiceras aktuellt.

Och klockan tickade och tiden gick. För en tid sedan passerade vad man skulle kunna kalla för nästa deadline: sista dagen innan projektet rann ut i sanden. Boken publicerades aldrig, mitt skrivande fick aldrig se dagens ljus, och jag kan fortfarande inte kalla mig bokförfattare utan att blåljuga. Tråkigt? Tja, visst hade det varit kul att ha namnet på en bok. Det hade ju trots allt varit en liten egotripp, trots att ”ego” i det fallet samtidigt hade inneburit att jag hade varit den enda på den här sidan Oorts kometmoln som brytt sig. Men tråkighetskänslan kompletteras av den yrkesmässiga inställningen att de ville ha ett manus, de fick ett manus, jag fick betalt. Resten skiter jag i. Mitt jobb går inte ut på självförverkligande och att utvidga själen på konstnärligt sätt. Jag skriver för ersättning. En ”mercenary writer”. Boken blev aldrig publicerad vilket känns tråkigt, men jag struntar i att det är tråkigt. Det spelar ingen roll om det är tråkigt eller kul, jag fick betalt och det är det viktiga.