Ledordet för vår generation verkar vara ”det var inte mitt fel…” eller möjligen ”det är inget jag kunde rå för”. I några fall är det säkert sant.

Men man föds oftast inte som rökare eller överviktig, om man nu ska ta exempel. I en singelolycka är det svårt att skylla ifrån sig. Någonstans har människan, medvetet eller omedvetet, gjort ett val att röka, överäta eller köra vårdslöst. Om det är omedvetna val är det nästan ännu värre, ett medvetet val kan åtminstone förklaras till viss del med att vederbörande kanske hade felaktig eller otillräcklig information när beslutet fattades. Ett omedvetet val antyder att personen går med hjärnan avstängd, utan att tänka eller reflektera och det är mycket värre än att försöka fatta kloka beslut och misslyckas.

Fast det allra värsta är folks oförmåga att se sin egen roll i sina liv. Men vem ska ta ansvaret, vem är huvudpersonen i Kalle Kallessons liv om inte Kalle själv? Jag kan redan nu höra argumenten från alla som gjort sina val, de passiva och de som det är synd om. Bortförklaringarna, ursäkterna, motiveringarna. Det är alldeles för få som kan eller orkar erkänna att de själva har huvudansvaret för sina liv idag.