I SvD skriver man ”Mellan 13 och 14 procent av dem som söker en plats som Arbetsförmedlingen anvisar erbjuds också jobbet.” apropå att så många som 1 av 4 säger att de sökt ett anvisat jobb utan att ha gjort det. Något är ganska skevt om hela 86-87% avvisade ansökningar är positiva resultat, som man hävdar i artikeln.

De allra flesta fixar jobb utan AF, dessutom är det inte ovanligt att förmedlarna anvisar nästan vad som helst i hopp om att bli av med sin klient. Fast det tas naturligtvis inte med i beräkningen när Anne-Marie Qvarfort (generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen) slår näven i bordet och dundrar i rättmätig vrede att det är helt avgörande för arbetslöshetsförsäkringens legitimitet att dessa personer, det vill säga de som får arbetslöshetsersättning, också söker de jobb som de blir anvisade.

Mig försökte de få att gå samma kurs tre gånger i rad. Jag kan vara trög ibland, men inte riktigt så trög. Två gånger, fine. Tredje gången protesterade jag och tyckte de kunde sätta mig på en annan utbildning. Jag fick slåss med näbbar och klor för den, men jag fick utbildningen till sist och blev erbjuden jobb redan innan kursen var slut. Jag är inte ensam om att råka ut för korkade beslut, tröga platsförmedlare och underliga regler i kontakten med AF och min historia är långt ifrån värst.

Vem inspekterar förmedlarna, deras beslut och emellanåt vansinniga anvisningar? Hur ska vanligt folk orka bråka med alla småfasistoida myndighetspersoner som varken vill eller orkar se bortom paragraferna?