Åter debatterar förståsigpåarna Roman Polanski, han som våldtog en 13-åring och flydde från USA för att slippa straffet, hur synd det är om honom. Malou och TV4 drar upp den där gamla sörjan och Carina Rydberg som är gäst där verkar urskuldra hans beteende med att ”han är ju så skicklig filmskapare”, ”hans fru blev ju brutalt mördad” och ”han behandlades ju så rasistiskt av Hollywood och kallades ‘den där jävla juden’ av branschfolket”. Ger det honom frikort att droga, våldta och förnedra ett barn?
Det är intressant med filmer som vid första anblicken framstår som actionfilmer eller komedier eller någon annan lättsam genre, men som med lite eftertanke visar sig innehålla en allvarlig syn på mänskliga rädslor, fördomar och tankesätt. X-Men-filmerna till exempel. Effektfyllt actionröj, jo visst, men faktiskt betydligt mer än så. Ignorera alla slagsmål och exploderande prylar ett tag. Kommer ni ihåg människorna runt omkring filmens huvudpersoner, människorna som inte var mutanter? Hur rädda de var för mutanterna för att de var olika? Mamma som frågar sin son (som är mutant): ”Har du försökt att inte vara mutant?”. Hur man lyckas forska fram ett botemedel, som om att vara mutant vore samma sak som att vara sjuk? Känner du igen resonemangen? Testa att byta ut mutant mot homosexuell, och du får en alltför vardaglig människouppfattning. Fortsätt läs »