Jag läste en intervju med Rune Larsson på Expressen och slogs av en tanke. I princip har han rätt i att träning ska vara roligt. Själva grundkänslan ska vara att träningen är rolig, annars kommer det att komma saker i vägen. Men hur många pass har inte avverkats på gym och i löparspår där utövaren efteråt utbrister i ett ”Vilket härligt pass det blev! Vilken tur att jag gav mig av ändå!” och hur många personbästaresultat har inte satts när det egentligen inte kändes som en bra dag att träna?
Okt 072009