Landstinget har låtit granska tre vårdföretag där det funnits signaler att redovisningen inte gjorts korrekt. Ett av företagen, Aleris, har redan tvingats betala tillbaka två miljoner kronor. Där hade läkare registrerat andra, dyrare kirurgiska ingrepp än patienterna i själva verket fått. Två andra företag som granskats är Gyn Stockholm, som drivs av Cevita Care AB, och Nacka Närsjukhus, som drivs av Proxima AB. Liknande fel har begåtts där enligt landstingets revisorer. Samtidigt kan man läsa i de stora tidningarna att Busslink nallat ur godisskålen för 2,4 miljoner kronor. Vart är då de olika anmälningarna om fusk, mygel, fiffel och båg? Tja, vi får väl se… När det gäller företag och stora belopp verkar åklagaren vara mindre villig att klappa till med lagboken än om det hade varit en pensionär med knappa medel som fått en hundring för mycket. Min högst personliga åsikt är att politiker och näringsliv har alldeles för mycket kuckilurande ihop i kulisserna för att det ska bli några polisanmälningar här, det saknas stake i politiken helt enkelt.

Hoppettihopp

Hoppettihopp

Om det finns en idrott jag verkligen tycker är meningslös så är det gång. Men det finns faktiskt en intressant aspekt av gång. Om man tittar på reglerna för hur gången ska genomföras, rent fysiskt, är det:

Reglerna i gång är att idrottsutövaren ska följa den så kallade gångdefinitionen vilken är:

Gång är en följd av steg så tagna att gångaren har kontakt med marken, så att ingen (för det mänskliga ögat) synbar förlust av markkontakten uppträder. Det frampendlande benet måste sträckas (inte vara böjt i knäleden) från det ögonblick första kontakten med marken sker tills dess att benet är i vertikalt (upprätt) läge.

Första meningen är intressant. Med andra ord gäller det inte att gå så snabbt som möjligt utan att så bra som möjligt kamouflera att man joggar eller springer. Man tävlar med andra ord i att fuska så diskret som möjligt, och fuska så mycket som möjligt utan att bli upptäckt. Ungefär som med doping alltså, det gäller att fuska utan att bli upptäckt.

Att tävla i att kunna gå snabbast är lika tramsigt som att tävla i att kunna viska högst.

Wanja

Wanja

Ibland förundras man över bristen på självinsikt faktiskt.
- Det fanns både en klass- och en könsdimension i det sätt som jag blev behandlad på, säger Wanja Lundby-Wedin i en intervju med DN. Hon verkar inte tro att det har med hennes beteende att göra utan hennes kön och hennes bakgrund. Det är avancerat självbedrägeri, för jag tror faktiskt hon tror på skitsnacket själv. Om hon var den enda som blev ifrågasatt beror det inte på vad hon har mellan benen utan mellan öronen och ganska mycket av det hon hävde ur sig när det blåste som värst runt LO-borgen var ganska hjärndött.

Hade liknande fiffel avslöjats av en manlig LO-pamp hade ropen ”avgå” inte varit lägre och vreden inte mindre.

Fråga Stig Malm.

Ingen missade väl bråket runt köttfärsen, ni minns den där som plockades upp från golv, märktes om och såldes långt efter att den slutat vara tjänlig? Tysk mat framhålls ofta som en modell för gott och naturligt, tills det kröp fram att över elva tusen ton gammal, rutten ädelost full av ohyra och råttskit blandades med färsk och såldes som ny. Ingen märker väl något ändå, tänkte de och förpackade den i dubbel bemärkelse stinkande osten och sålde för miljonvinster. Verksamheten höll på i flera år. Men det blir bättre…

Fortsätt läs »

© 2010 Bakom tangentbordet... Suffusion WordPress theme by Sayontan Sinha