Hoppettihopp
Om det finns en idrott jag verkligen tycker är meningslös så är det gång. Men det finns faktiskt en intressant aspekt av gång. Om man tittar på reglerna för hur gången ska genomföras, rent fysiskt, är det:
Reglerna i gång är att idrottsutövaren ska följa den så kallade gångdefinitionen vilken är:
Gång är en följd av steg så tagna att gångaren har kontakt med marken, så att ingen (för det mänskliga ögat) synbar förlust av markkontakten uppträder. Det frampendlande benet måste sträckas (inte vara böjt i knäleden) från det ögonblick första kontakten med marken sker tills dess att benet är i vertikalt (upprätt) läge.
Första meningen är intressant. Med andra ord gäller det inte att gå så snabbt som möjligt utan att så bra som möjligt kamouflera att man joggar eller springer. Man tävlar med andra ord i att fuska så diskret som möjligt, och fuska så mycket som möjligt utan att bli upptäckt. Ungefär som med doping alltså, det gäller att fuska utan att bli upptäckt.
Att tävla i att kunna gå snabbast är lika tramsigt som att tävla i att kunna viska högst.
Sju ryskor har fuskat med sina urintester. Varför, kan man undra, kan de inte kissa själva om de verkligen är rena från doping? Skandal, skriker pressen och uppträder förvånat och indignerat. Lite skenheligt med tanke på ryska idrottstraditioner, eller borde man säga öststatsländernas idrottstraditioner eftersom två Rumäner åkt dit också.
Är det inte dags att införa längre avstängningar för de aktiva och hårdare straff för tränare och ledning samt fler och tätare tester? Om en nation automatiskt blir avstängd från stora internationella tävlingar i fyra år framöver kanske ett land som Ryssland eller Rumänien tvekar att skicka tävlanden som de inte själva redan testat och kommit fram till är rena.
Wada och läkemedelsindustrins samarbete har visat sig vara lyckat. Fuskare åkder dit snabbare och snabbare efter att företag som till exempel Amgen lägger till en spårbar molekyl. Första gången den metoden användes var under OS i Salt Lake City 2002. Skidåkarna Johann Mühlegg, Larisa Lazutina och Olga Danilova använde en ny form av EPO-doping och trodde förståss att de låg steget före dopingbekämparna. Naturligtvis åke det dit så det skramlade om dem. Men det är inte den enda metoden som står till buds. I och med att läkemedelsindustrin ändrat sig och börjat samarbeta med Wada har fuskarna små chanser att klara sig undan nu och de fuskare som ännu inte insett det kommer att få ett bryskt uppvaknande under OS i Peking.