Annica

Humör som ett tomtebloss, tolerant som en trampmina och snäll som en kattunge.

Hur kommer det sig att svensken är så benägen att vända sig till staten för att lösa konflikter, slippa ansvar och reglera saker som rimligtvis borde gå att lösa i familjen?

Fortsätt läs »

Ledordet för vår generation verkar vara ”det var inte mitt fel…” eller möjligen ”det är inget jag kunde rå för”. I några fall är det säkert sant.

Fortsätt läs »

Surströmming. Det svenskaste av det svenska. Det säger en hel del om oss i kalla norden, och om vår matkultur. Turisterna tror säkert vi är galna och något man måste supa sig mer eller mindre packad för att klara av att äta kan man väl ändå knappast kalla mat? Många envisas med det, men jag går nog hellre på EUs linje: Förbjud eländet!

Rottweiler

Rottweiler

Folk som inte kan hantera stora hundar ska inte ha hund alls. Det är lite genant att medierna blandar ihop hundraserna lite hur som helst, okunskapen lyser lång väg. De som skriver om ”mördarhundar” och ”monsterhundar” är förmodligen inte själva hundägare. Undrar vilket rabalder det blir om de skulle skriva sanningen, att det är hundägarna som klantat till det, när en hund attackerar.

De flesta hundar behöver aktiveras för att må bra. En rottweiler t ex är en arbetande hund, den behöver sysselsättning för att inte bli rastlös och irriterande. En försummad hund är en hund det är mycket synd om. En rottweiler är en lojal hund som bryr sig mycket om sin ägares humör och är mycket lekfull, men en rottis som blivit grymt behandlad kan bli mycket farlig eftersom det är en stor och tung hund med avsevärda mängder muskler att lägga bakom en evetuell attack.

Fortsätt läs »

Creative Zen Style 300
Creative Zen Style 300

Liten i formatet med stort ljud. Creative fortsätter leverera bra, funktionella produkter lite i skymundan. Det är förvånande att den här spelaren inte fått med strålkastarljus eftersom den inte bara låter bra utan också ser bra ut. Den är lite större än Zen Stone, av förklarliga skäl, men den fungerar fortfarande utmärkt som kamrat på löprundan.

Fortsätt läs »

Två döda i Midnattsloppet. Arrangören hävdar oskuld. Men muggarna tog slut tidigt enligt löpare på plats. Alla kunde inte få vatten. Arrangörens roll och deltagarnas egenansvar borde utredas av någon opartisk – polisen? Varför inte? Annars kommer alla slapprövar och latmaskar som inte ids ta trapporna ens att gnälla över hur farliga löpartävlingar är och vilja förbjuda dem för att döva sitt eget dåliga samvete. Ställer man upp i en tävling måste man själv ta ansvar för att man är tränad nog att hantera utmaningen och själv skaffa sig den nödvändiga informationen. Det som bör utredas är om informationen, likt vattenmuggarna, bara fanns tillgängligt ett tag och om rutinerna kan förbättras för framtiden. 2 döda är väldigt sorgligt. En tragedi. Men hur många promille av 21 000 deltagare blir det? Risken att faktiskt dö av en tävling är försvinnande liten. Hade arrangörerna kunnat minska risken ytterligare ska de förståss ha smäll på fingrarna, för två dödsfall är två för mycket.

© 2010 Bakom tangentbordet... Suffusion WordPress theme by Sayontan Sinha